Program
Allmän information som rör alla spår.
-
Massa bra information om talare etc.
9:00-10:00 Testgubben om Test
Hur många test är för många?
10:00-12:00 Exempel
Något annat
-
Descript9.00–10.00 | Key note: Gerhard Andersson
Ett övergripande perspektiv på utvecklingen av KBT:s evidensbas och vad vi har lärt oss av att utveckla, pröva och sprida psykologiska behandlingar.
Frågor att belysa:
Vad kan vi säga med säkerhet om vad som fungerar?
Hur ser det ut med avhopp, vad har vi lärt oss om detta?
Behöver framtidens KBT fler behandlingsmanualer – eller bättre sätt att individualisera den kunskap vi redan har?
Vart är psykoterapiforskningen på väg?
10.00–10.30 | Kaffe
10.30–12.00 | Spår 2: Vad ska styra framtidens KBT?
10.30–11.15 | Niklas Törneke
Från diagnos till funktion – vad är det egentligen vi försöker förändra?
Vad händer om vi börjar i beteendets funktion snarare än i diagnosen? Ett funktionellt och processbaserat perspektiv på psykoterapi, där frågan inte bara är vilken behandling som fungerar för vilken diagnos, utan vad som behöver förändras för just den här människan.
Frågor:
Behöver vi diagnosen för att bedriva bra beteendeterapi?
Vad innebär det att arbeta processbaserat i praktiken?
Finns det en risk att även ”processer” blir nya manualer och kategorier?
Hur behåller vi beteendeanalysen i en alltmer standardiserad vård?
11.15–12.00 | Ida Flink
När patienten inte passar i manualen – KBT vid komplex och långvarig problematik
Patienter kommer sällan med ett isolerat problem. Långvarig smärta, samsjuklighet och livsomständigheter utmanar diagnosspecifika behandlingsmodeller och väcker frågor om vilka mekanismer och processer behandlingen egentligen behöver rikta sig mot.
Frågor:
Vad gör vi när patientens problem inte följer diagnosgränserna?
Vilka processer är gemensamma över olika tillstånd?
Hur individualiserar vi utan att hamna i ”jag vet bäst själv”?
Vad kan komplex problematik lära oss om begränsningarna i våra behandlingsmodeller?
12.00–13.00 | Lunch
13.00–16:00 | Spår 2: Vad ska styra framtidens KBT?
13.00–14.00 | Elin Lindsäter
Behöver behandlingen diagnosen?
Diagnoser har länge varit en viktig utgångspunkt för att utveckla, pröva och organisera psykologisk behandling. Samtidigt delar många psykiska problem gemensamma processer, symtom överlappar och samsjuklighet är snarare regel än undantag. Det väcker frågan om diagnosen alltid är den mest användbara utgångspunkten när vi väljer och utformar behandling.
Elin Lindsäter belyser diagnosens roll i KBT och framväxten av transdiagnostiska behandlingsmodeller. Vad säger forskningen om transdiagnostiska jämfört med diagnosspecifika angreppssätt? Och hur hittar vi en rimlig balans mellan standardiserad, evidensbaserad behandling och den variation som möter oss hos enskilda patienter i primärvården?
14.00–14.30 | Kaffe
14.30–15.00 | Sigrid Salomonsson
Vad krävs för att framtidens KBT ska fungera i vården?
Sigrid Salomonsson knyter samman dagens fem perspektiv från de fem före utifrån sin erfarenhet av psykoterapiforskning, klinisk verksamhet och implementering.
En kort syntes av dagens föreläsningar med fokus på de frågor och möjliga skiljelinjer som framträtt:
Diagnos eller process?
Manualisering eller individualisering?
Vad händer med evidensen när den möter rutinvård och komplexa vårdsystem?
Hur förenar vi forskning, kliniskt omdöme och patientens behov?
Vad är vi egentligen överens om – och var finns de verkligt intressanta motsättningarna?
Syntesen mynnar ut i ett antal frågor som tas vidare in i den avslutande panelen.
15.00–16.00 | Det stora samtalet
Om vi byggde KBT från grunden idag – hur skulle den se ut?
Moderator: Sigrid Salomonsson
Panel:
Gerhard Andersson
Niklas Törneke
Ida Flink
Elin LindsäterDen stora frågan
”Om vi byggde KBT från grunden idag – hur skulle det då se ut?”
Utgångspunkter för diskussionen:
Vad har diagnosspecifika manualer bidragit med – och vad riskerar vi att förlora om vi lämnar dem?
Är transdiagnostiska behandlingar ett svar på diagnosproblemet – eller är de egentligen bredare manualer?
När hjälper manualer och riktlinjer oss att bedriva god vård, och när riskerar de att begränsa kliniskt omdöme och flexibilitet?
Är skickliga terapeuter de som följer manualen bäst – eller de som vet när de ska avvika från den?
Hur skiljer vi evidensbaserad individualisering från terapeutens personliga tyckande?
Är motsättningen mellan diagnosspecifikt, transdiagnostiskt och processbaserat kanske för enkel?
Vad bör egentligen styra våra kliniska beslut – diagnosen, manualen, processen, forskningsresultaten eller individen?
Hur omsätter vi forskningsresultat i klinisk praktik?
Avslutande snabbrunda
Alla paneldeltagare får kort svara på:
En sak KBT bör behålla.
En sak KBT behöver våga ompröva.
En sak nästa generation KBT behöver utveckla.
Vad tar vi med oss till morgondagens KBT?ion text goes here
-
Det ska stå något här också